Sk 11 nr 6562

I tjänst 1932-1957
Antal i Flygvapnet: 15 st Sk 11, 21 st Sk 11A,

Sk 11 nr 6562

Inläggav Leif Fredin » 18 jun 2014, 13:56

Sk 11
Typ: de Havilland D.H.60T Tiger Moth
Tillverkare: The de Havilland Aircraft Co Ltd, Hatfield, England
Tillverkningsnummer: 1727

Ex E-5, G-ABNJ

Levererat till Stabens Flygavdelning
Godkänt 1932-02-09
Numrerat 6562

Haveri 1934-04-16 vid Boda, 3 km västnordväst Lundby station
Motor: Gp III nr 3279
Besättningen ff kommendör Arthur Örnberg, passagerare generalmajor Eric Virgin oskadad
Orsak till nödlandning: Dimma.
Orsak till haveri: Dåligt landningsfällt
Skador flygplan: Flygkropp: Motorfundament och kroppens främre del stukad. Diverse strävor krökta. Höger sidas beslag för vingar etc. skadade. Landningsställ: (utom hjul) kassabelt. Stabilisatorns högre del och höger del av höjdrodret sönderslaget. Propellerbladen avslagna. Vingställ: Höger vingcell helt kass. Vänster undervinge brott å bakre balken, vingduken trasig.
Skador motor: Upphängningskonsoler avslagna. Hus för oljefilter sönder. Ventilkåpor tillbucklade, ventilstänger krökta. Bensin-, olje- och avgasrör tillbockade. (Motoraxeln har ej kunnat indikeras).
Beräknad reparationskostnad 11.500:- kr

Bild

Ur protokoll:
Haveri vid nödlandning med fpl 6562, typ Sk 11, under flygning Barkarby – Västerås (vid Boda, 3 km västnordväst Lundby stn). Nödlandningen företagen på grund av dimma.

Kommendör Örnberg anförde i huvudsak följande:
Två fpl med Ö., förare, och generalmajor Virgin, spanare, i nr 6564, kapten af Uhr, förare, och kapten Ramström, spanare, i nr 6552 startade enskilt på Barkarby för flygning till Västerås för inspektion jml fo nr 27/34.
Vid starten var vädret sådant, att solljuset då och då syntes igenom molnen, som gingo på c:a 150 meters höjd. Sikten var god. Väderleksrapport var icke inhämtad, och ansågs ej erforderlig. Sedanflygningen fortsatt omkring ½ t. blev sikten något sämre söderut, varför Ö. valde att följa järnvägen. Sedan Lundby station passerats, försämrades vädret hastigt; från att ha varit c:a 150 meter gick molnhöjden ned till c:a 30 meter med dimman kommande söderifrån. Då dimman blev så låg och tät, att Ö. ansåg sig icke kunna klara träd och ledningar, beslöt han nödlanda. Först rekognoscerade Ö. ett fält söder om järnvägen, men detta befanns stenigt och i övrigt olämpligt, sökte Ö. efter fält strax norr järnvägen under flygning på c:a 30 m. höjd. Ett fält hittades vid Boda, 3 km västnordväst Lundby station, på vilket Ö. beslöt landa. Efter rekognoscering av fältet under 3 – 4 överflygningar, verkställdes landningen sålunda. Sedan i fältets närhet befintliga ledningar passerats, lade Ö. flygplanet i vänster vingglidning med avsikt att med låg fart komma ned så nära fältets hitre kant som möjligt. Under upprätningen efter vingglidningen kom vänster vinge att toucha marken. Omedelbart härefter sattes flygplanet med hjul och sporre något före höger. Ö., som ej hade tid att se på hastighetsmätaren, ansåg att farten i landningen var fullt normal, möjligen något låg. Då hjulen och sporren togo mark, studsade flygplanet och svängde åt vänster, gick över på höger vinge och gick omkull över denna samt stannade, liggande på högra sidan.
Anledningen till att vingglidningen fortsattes så nära intill marken var den, att Ö. ansåg fältet så litet, samt att ett efter bedömning ganska djupt dike befann sig strax bortom den plats, där flygplanet stannade. Fältet ansåg Ö. emellertid tillräckligt för att en forcerad nödlandning skulle kunna luckas, och att därför icke någon avsikt fanns att landa på vingen.
Då dimman tätnade alltmer, även bakåt, ansåg sig Ö. ej kunna vända åter för att finna ett fält och ville ej lämna järnvägen med risk att tappa orienteringen utan valde därför detta fält som visade sig vara lösare till sin konsistens, än vad som kunde väntas, vilket medförde att hjulen vid landningen sjönko så djupt ned.
Ö. meddelade, att han var fullt influgen på denna flygplantyp, med vilken han såväl på flygskolan, Ljungbyhed som vid Barkarby övat nödlandningar. Sk 11 var den typ av landplan, som Ö. flugit mest.
Något fel på motorn hade ej förmärkts.

Uppläst och vidkänt:
Arthur Örnberg
Kommendör.

Generalmajor Virgin anförde i huvudsak följande:
Avsikten var att med två flygplan flyga Barkarby – Västerås för inspektion vid F 1.
Sikten var till en början ganska god och höjden till molnen c:a 150 meter. Framkomna till trakten av Bred blev dimman tätare och det gick ej att hålla högre höjd med bibehållen orienteringsmöjlighet än 30 – 40 meter över marken, varför trädtoppar och ledningar knappast kunde klaras vid flygningen.
Landningen ansattes från sydost i riktning mot nordväst. I vingglidningen touchade vänster vinge marken, varav flygplanet erhöll en svängningsrörelse åt vänster. Vid sättningen tog vänster hjul mark kraftigare än höger hjul, varigenom den redadn påbörjade vänstersvängen ytterligare fortsattes. Efter sättningen studsade flygplanet upp och tog mark på tvären med högra sidan före, varvid landningsstället krossades. Flygplanet blev så liggande på höger sida.
V. ansåg det nödvändigt att landa i rådande dimma. Huruvida det gått att vända om och söka ett annat fält, kunde V. ej yttra sig om.

Uppläst och vidkänt:
E. Virgin
Generalmajor.

Kapten af Uhr anförde i huvudsak följande:
U., som förde det andra flygplanet, vände på grund av dimman något öster (c:a 10 km) om den plats, där Ö. landade.
Västerut var dimman då så tät, att en fortsatt flygning var omöjlig, och söderifrån kom ytterligare dimma, varför man blev så gott som instängs.
Uppläst och vidkänt:
Paul R. af Uhr
Kapten.

Undersökningsnämndens yttrande.
Efter hörande av haveriet berörande personer och undersökning av haveriplats och fpl får undersökningsnämnden avgiva följande yttrande.
Nämnden anser sig rörande förloppet kunna fastställa:
att väderleken medgav flygning å omkring 150 m höjd nda till omkring 3 – 4 km från haveriplatsen, där molnhöjden nedgick avsevärt, samtidigt som dimma hastigt brör in från söder, tvingande fpl:t ned till 30 – 40 m höjd;
att dimman därefter snarare till- än avtog;
att kommendör Örnberg under dessa förhållanden icke vågade lämna jvg av fruktan att då bliva desorienterad;
att kommendör synes hava valt den under sådana förhållanden lämpligaste nödlandningsterrängen (se foto, bil a); terrängen är i allmänhet i närmaste trakten skogbeväxt och stora fält eller åkrar saknas;
att kommendör Örnberg ansatt landningen rätt i förhållande till fältets sträckning, och att undersökning av detsamma ägt rum före landningen; vindstilla rådde;
att under vingglidningen omedelbart före landningen vänster vinge ett ögonblick snuddat vid marken, vilket omedelbart haft haveriet som följd;
att fpl:t sedermera rullat den väg, som bifogade fotografi utvisar;
att fältet var en höstbesådd åker med tämligen lös markyta.
Nämnden anser, att orsaken till haveriet är att söka i den relativt hastigt uppträdande dimman, vilken nödvändiggjort en nödlandning. Denna landning har under rådande försvårande förhållanden misslyckats.
Nämndens åsikt är, att en förare under flygning på låg höjd gärna och med rätta håller ett högt varv på motorn för att därigenom få så stor hastighet, att han kan ”lyfta” fpl:t över eventuellt uppdykande träddungar o dyl. Detta torde kunna förklara, att fpl:t vid upptäckten av fältet och landningsplanéns början flutit ut så långt som det gjorde (se foto, bil b).
Väderleksrapport begärdes icke före flygningen, enär relativt bra väder var rådande i Stockholm och flygsträckan endast utgör 78 km.
Underökningsnämnden har från MMI infordrat rapport angående väderlekssituationen i stockholm den 16/4 (bil c). vilken rapport bestyrker detta uttalande.
Såvitt nämnden har sig bekant avlämnas s.k. ständig rapport över väderleken icke till flygplatsen å Barkarby. Hade detta varit fallet, hade den i närheten av Västerås varande dimman varit bekant för befälhavaren.
Då således Barkarby icke erhållet ordinarie väderleksrapport och väderlekssituationen i Barkarby icke antydde den inträngande dimman, anser nämnden icke, att befälhavaren kan lastas för att flygningen igångsattes.
Undersökningsnämnden anser sig icke kunna taga ställning till frågan, om kommendör Örnberg skulle – i likhet med kapten af Uhr – kunna hava vänt, när han märkte, att dimman tilltog och att flyghöjden blev allt lägre.
På grund av vad som ovan anförts angående orsaken till haveriet och de nuvarande förhållandena å Barkarby rörande väderleksunderrättelsers meddelande och inhämtande, anser nämnden icke, att befälhavaren vid flygningen, generalmajor Virgin, eller föraren, kommendör Örnberg, kan göras ansvarig för haveriet, och att på grund härav kronan bör vidkännas kostnaderna.
Då ytterligare klarhet av teknisk eller flygteknisk art icke torde vara att vinna vid eventuell krigsrätt, anser nämnden icke att sådan bör företagas.

Västerås den 28/4 1934 N. O. Björsell
Förhörsledare
K. Lorichs
Protokollförare

Kasserat 1934-06-22. Flygtid 631.10 tim. Antal flygningar 2114 st.
Leif Fredin
 
Inlägg: 3922
Blev medlem: 23 feb 2008, 11:58

Återgå till Sk 11, De Havilland DH 82A Tiger Moth

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron